START       OM MIG       TEATER       FOTO       SKRIVERI       MINA FAVORITER       KONTAKT       GÄSTBOK
 
ROMANER

SKETCHER
PJÄSER
DIKTER

ROMANER - SNITTAR OCH SLATTAR  
 

Snittar och slattar av Peter Bark

Jag har i september 2002 gett ut min första roman på Författares bokmaskin.
Det är en klassisk pusseldeckare i slottsmiljö, en social satir om vår samtid, en självbiografisk skröna om några människor i teaterkretsar och en meta-deckare (deckare om deckare). 270 sidor.
  UTDRAG UR ROMANEN SNITTAR OCH SLATTAR:

Det tog bara en sekund för Petra att förstå vad skriken och rörelserna där borta i halvdunklet innebar och då reagerade hon blixtsnabbt. Tveklöst kastade hon sig över mannen som satt grensle över flickan och bökade med hennes kläder. Han hade inte ens hört henne komma förrän han var övermannad och oskadliggjord av den starka kvinnan.

Hade han vetat något om kampsport skulle han ha insett att han fastnat i en ude hishigi juji gatame och att hon skulle kunna hålla fast honom så här så länge hon hade lust till. Det enda som for igenom hans huvud, förutom smärtan och skammen, var att han trots allt fått chansen att se hennes tatuering på mycket nära håll. Han lyfte huvudet en aning från marken och försökte fixera hennes muskulösa vad. Girl power stod det runt ringen i tecknet för kvinna. Hon tryckte ner hans huvud hårt igen.

”Johanna, är du OK?” sa hon med återhållen vrede.

”Jag… jag tror det.”

”Bra. Ta det bara lugnt och gör som jag säger. Ta av dig trosorna och slit sönder dem.”

”Va?”

”Lita på mig och gör som jag säger. Jag vet hur det går till. Ta av dig trosorna och slit sönder dem.”

Hon började göra som hon blev tillsagd och Melker sprattlade till och ropade med kvävd röst.

”Vad håller ni på med?!”

Petra drog åt greppet varje gång han rörde sig eller pratade. Nu visste Melker vilken sport hon utövade.

”Du håller tyst, fattar du? Johanna, nu tar du hans kniv ur slidan, men använd trosorna, så att det inte blir några fingeravtryck.”

”Vad i helv… Aaaaaj!!”

Johanna hade bestämt sig för att lyda Petra till punkt och pricka. Det var allt hon hade att hålla sig till nu. Hennes enda trygghet.

”Alla vet att jag alltid har kniven med mig för att jag använder den i jobbet.”

”Jobbar du nu? Lite svårt att tro, va? Lägg den på bryggan, Johanna. Trosorna också. Sedan ringer du på min mobil upp till slottet. Vi måste få hit vittnen. Dom får ta hand om dig och ringa polisen. Jag stannar här och håller fast våldtäktsmannen. Till polisen säger du bara precis som det var. Det enda du lägger till är att han drog kniv och slet av dig trosorna. Sedan kom jag. Har du förstått?”